Historik

Universitetet och bevarandefrågor

Den rivningsvåg som gick fram genom Uppsala på 1960-talet fick en motkraft i Före­ningen Vårda Uppsala. Den bildades 1961 vid ett stormöte i universitetshuset och ska enligt sina stadgar verka för att bevara Uppsalas särprägel, särskilt i den äldre, klassis­ka delen av staden. En föregångare, som senare uppgick i Vårda Uppsala, var Samfun­det Öfre Slottsgatans Vänner, som något år tidigare grundats av några boende i stu­dentbostadshuset Gubbhyllan. Studenternas engagemang bidrog till att Vårda Uppsala de första åren hade en mycket livaktig studentsektion som organiserade föredrag och rundvandringar i staden.

Föreningens medlemskrets har alltsedan starten till stor del bestått av akademiker med intresse för kulturhistoria och arkitektur. Professorn i konsthistoria Gregor Paulsson hörde till initiativtagarna och blev Vårda Uppsalas förste ordförande, och under en tioårsperiod från 1970 leddes föreningen av professorn i civilrätt Sten Hillert. Även om Vårda Uppsala enligt sina stadgar är politiskt neutral var tre av styrelsens första ledamöter samtidigt ledamöter av stadsfullmäktige, bland dem fullmäktiges dåvarande ordförande läroverksläraren Blenda Ljungberg. Även senare har politiskt verksamma personer varit engagerade i föreningen.

Vårda Uppsala har några gånger engagerat sig i frågor om universitetets utbyggnad i Uppsala, och det har särskilt gällt det centralt belägna Blåsenhusområdet, som alltse­dan början av 1900-talet varit en viktig markreserv för universitetet. Varje gång det varit aktuellt för universitetet att ta detta område i anspråk för nya byggnader har så­lunda föreningen haft synpunkter på markens användning och de nya byggnadernas placering och utformning.

Första gången var 1970-71, och då gällde det ett humanistiskt-samhällsvetenskapligt centrum som sedan länge varit föremål för utredning och planering inom universitetet med inriktning mot pla­cering i kvarteret Observatoriet på det obebyggda Luthagsgär­det. Nu hade Byggnadsstyrelsen i stället föreslagit en plats i norra delen av Blåsenhus, med en ca 200 meter lång byggnad längs Norbyvägen. Det skulle enligt Vårda Upp­sala skada miljön vid slottet och botaniska trädgården och föreningen ansåg att huset snarare kunde placeras i områdets södra del där 1960-talets studentbaracker inte längre behövdes. Föreningen medverkade även till en fyrpartimotion i kommunfullmäktige som också förespråkade placering i södra Blåsenhusområdet, men resultatet blev att fullmäktige, efter en om­fattande beredning och med stor majoritet, förordade det tidigare Luthagsalternativet. Det var dock snarare frågorna om trafikförsörjning än kulturmiljöaspekter som fällde avgörandet. Byggnadsstyrelsens och universitetets planering inriktades därefter åter på att bygga i kvarteret Observatoriet, där centret stod klart 1976.

Nästa tillfälle kom över 30 år senare då Blåsenhusområdet åter stod i fokus för en de­batt om universitetets byggnader. Det gällde nya lokaler i områdets norra del för lärar­utbildning, pedagogik och psykologi. Byggprojektet såg denna gång helt annorlunda ut än det som planerades i början av 1970-talet, men det blev ändå föremål för kritik med hänvisning till den omgivande miljön. Även Vårda Uppsala var engagerad i de diskussioner som fördes, men efter att delvis fått gehör för sina åsikter hade man denna gång inga allvarliga invändningar. Byggnationen inleddes 2007 och avslutades 2010 då de nämnda verksamheterna flyttade dit. Det kan tilläggas att projektet tillde­lades Upsala Nya Tidnings stadsmiljöpris år 2011 med en motivering som talade om både byggnadskropparna och deras parkinramning.

Ett tredje byggprojekt som sedan några år tillbaka planeras inom universitetet är en nybyggnad för universitetets ledning och centrala förvaltning i kvarteret Plantskolan i nordöstra delen av Blåsenhusområdet där Norbyvägen möter Dag Hammarskjölds väg. Ett förslag till detaljplan för kvarteret var 2013 föremål för samråd enligt det vanliga planförfarandet, och Föreningen Vårda Uppsala såg i sitt samrådsyttrande positivt på en utbyggnad av Blåsenhusområdet, men ansåg att den planerade byggnadens utform­ning och placering var oacceptabel, med tanke på den unika miljön. Om en detaljplan för kvarteret, bearbetad utifrån inkomna synpunkter, kan antas 2014, kan byggnaden stå klar ett par år senare. Överklagaden kan dock fördröja processen.

Universitetet har även i andra sammanhang haft kontakter med Föreningen Vårda Uppsala. Ett sådant tillfälle var när universitetet vid sitt 500-årsjubileum som gåva av Wallenbergstiftelserna fick medel för att omvandla det tidigare professorshemmet Villa Åsen vid Villavägen från institutionslokaler till bostäder för gästforskare. På uni­versitetets önskan bidrog då föreningen Vårda Uppsala med skisser och utredningar, med vars hjälp huset blev restaurerat och tillbyggt. Det rymmer sedan dess ett antal gästforskarlägenheter, och läget är attraktivt i närheten av flera universitetsinstitu­tioner.

För kvarteren runt Övre Slottsgatan norr om S:t Olofsgatan antogs 1936 en stadsplan utarbetad av stadsarkitekten Gunnar Leche. Den tillät rivning av befintlig bebyggelse och uppförande av fyravåningshus längs Övre Slottsgatan, men på grund av depressio­nen och andra världskriget kom den planerade nybyggnationen inte till stånd. I mitten på 1950-talet föreslogs tvärtom i en utredning av landsantikvarien Nils Sundquist att den befintliga bebyggelsen skulle bevaras som ett kulturreservat och 1956 belade sta­dens byggnadsnämnd området med ett rivnings- och nybyggnadsförbud som kom att gälla ända till 1975.

Under tiden bildades 1971 Öfre Slottsgatans byalag vid ett stormöte på Kalmar nation. Dess mål var att äldre bebyggelse och miljöer i denna del av staden skulle tillvaratas och att renoveringar skulle genomföras på ett varsamt sätt. Initiativtagare och förste ordförande i föreningen var nationsmedlemmen Carl-Gustaf Thornström. Som namnet anger finns byalagets medlemmar främst bland de boende i kvarteren vid Övre Slotts­gatan, och till de ledande under föreningens första aktiva tid hörde professorn i klas­sisk fornkunskap Arne Furumark och studenter i Kalmar nations bostäder.

Trots byalagets engagemang revs ett antal äldre hus under 1970- och 80-talen, och kvarterens inre förtätades i några fall med radhus. Dessutom ge­nomfördes ett flertal renoveringsprojekt, som boendesocialt ledde till stora förändringar. Renoveringarna skedde dock ofta under bevarande av husens exteriörer och i det avseendet har målet för byalagets arbete delvis uppnåtts. De kvarter som begränsas av S:t Olofsgatan, Kyr­kogårdsgatan, Skolgatan och Rundelsgränd är därför ett av Upp­salas bäst bevarade områden med 1800-talsbebyggelse även om några av renoveringarna varit kulturhis­toriskt omstridda.

Uppsala universitet har ägt flera fastigheter i de berörda kvarteren och dess byggnads­ansvariga har haft många diskussioner med byalagets före­trädare i samband med res­taureringar av äldre hus. Ett par av de ombyggnadsprojekt universitetet ge­nomfört har kritiserats från byalagets sida, men det har även förekommit att beröm utdelats. Nu ägs flera av fastigheterna i området av stiftelser som förvaltas av universitetet, och de be­bos av många univer­sitetsanställda. Ett förslag från byalaget i början på 1990-talet att byggnadsminnesförklara några av husen längs Övre Slottsgatans norra del, inklusive ett som ägs av de nämnda stiftelserna, avslogs av Länsstyrelsen, som visserligen såg byggnaderna som kulturhistoriskt värdefulla men inte som ”synnerligen märkliga”, vilket är kravet i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.

I samband med stadens 700-årsjubileum 1986 tog Öfre Slottsgatans byalag initiativ till krönikespelet ”Ur nattomhöljda tider” som sedan dess har uppförts årligen, varje kväll under en vecka i augusti. Det är ett spel om Uppsalas historia som framförs på planen framför domkyrkan, och arrangör är numera Föreningen Uppsala krönikespel. Efter­som stadens historia är så sammanflätad med universitetets utveckling och verksam­het, har universitetet alltsedan starten valt att ge ekonomiska bidrag till spelet och upp­låter dessutom Gustavianum för användning i en scen om 1702 års stora brand, då den 72-årige Olof Rudbeck enligt traditionen ledde släckningsarbetet därifrån.

Luthagens Vänner var en lokalt förankrad förening som motarbetade universitetets, nationernas och Uppsalahems planer på studentbostadsbebyggelse i kvarteret Observa­toriet. Föreningen bildades 2003 och försökte med överklaganden och tidningsartiklar stoppa de planerade studentbostäderna och samtidigt förbättra trafik- och boendemil­jön i området. Kommunen beviljade emellertid bygglov 2005, och tre år senare på­börjades inflyttningen i de första husen. Föreningen upphörde 2009, samma år som inflyttningen i husen avslutades.

Som en stor fastighetsägare i staden engagerar sig Uppsala Akademiförvaltning i ar­betet med att utveckla Uppsalas stadskärna. Det tar sig bland annat uttryck i att man är en av intressenterna i Uppsala City, som numera är namnet på det 1997 bildade aktie­bolaget Vi i Stan. Uppsala Citys verksamhet bedrivs i nära samarbete med berörda företrädare för Uppsala kommun, och bland de ca 200 intressenterna finns förutom fastighetsbolag även butiker, banker, hotell och restauranger med mera. Ägare till Uppsala City är Uppsala Handelsförening och Fastighetsägarna i Mellansverige.

Texten är hämtad ur boken ”Uppsala universitet i sin lokala miljö. Ett sekel av kontakter och samverkan” skriven av Mats Ola Ottosson och utgiven av Acta Universitatis Upsaliensis 2014T

En reaktion på “Historik”

  1. Mycket intressant genomgång. Bör kanske utökas med mer info om gårdarna I S:t Niklas samt Hörnet/Maltbryggeriet mm.

    mvh

    CG

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *